Jenzan

Nu har jag sådär mycket att göra igen att jag blir galen! Hjärnan går på högvarv och jag har tusen saker att göra men får ingenting gjort känns det som. Även fast jag faktiskt gjort en hel del idag. Men det känns inte så!!!

Im all busy writing an english assignment and at the same time har jag tusen andra saker att göra, bla 2 uppgifter i pedagogiskt ledaskap som jag ligger lite efter med. Sen är det jobb, cheerträningar, cheerjobb, hundträning, tävling och planeringar av olika saker. Gah!

Tänk om jag kunde lära mig uttnyttja timmarna lite bättre, har jättemycket bilder att lägga upp här på bloggen, från hela resan och Borås och RM och från England! Sen har jag en massa plugg att ta igen fortfarande, jag var ju ikapp innan resorna men nu är jag efter igen, suck. Jaja, upp tidigt i morgon och pluggelipligga mest hela dagen. Måste dock hinna med att springa med hundarna.

En av favvobilderna från England.


Ska plugga lite nu igen sen kanske jag börjar med blogginläggen från resorna ;)

Skrev ett inlägg härom dagen som jag inte publicerade men kände för att göra det nu. Nu känns allting mkt bättre av någon anledning. Det har inte hänt nåt särskilt men ändå. Mycket märkligt det där. Är man lite halvt skitzo eller?

"Har en sån där jobbighetsklump i magen. Dels för att jag ligger efter med plugget som faen... Men sen även en cheerklump inför nästa år. Och över livet generellt.

Fick reda på igår att Katja flyttar från stan, det har ju varit prat om det men nu är det bestämt. Hon skulle va med och tävla stunt så nu är vi utan topp, och Micke ska bli pappa så han kanske inte kommer att vilja satsa så mkt tid på stuntet då så att vi kan tävla. Och jag själv är ju så jäkla sugen på att dra tillbaka till Australien och särskilt nu när Fatima och Olle kommer att åka, då har man ju sällskap.
Jag har alltid haft ångest över att lämna föreningen och lagen och särskilt stuntlaget eftersom vi har velat tävla så länge och det aldrig blivit av men nu kändes det som att vi verkligen skulle haft chansen att komma ut på mattan nästa år och om jag hade dragit så skulle det inte funkat...
Men nu så kanske vi ändå inte har något lag och chans att ta oss till tävling. Vilket  då gör att jag skulle kunna åka utan att ha dåligt samvete. För med Cougars löser det sig, det vet jag, har en plan där redan om det skulle vara så att jag åker.
Det är så jäkla svårt, va tusan det är ju värre än att ha familj, barn och häst. Man är ju mer låst med allt ansvar i en förening. Som det har varit har jag inte kunnat lämna allt för då har det rasat och jag kan inte ha på mitt samvete att bara för att jag vill en sak så drabbar det typ 30 andra. Därför är det så himla skönt att vi slagit ihop med Östersundsgymnasterna. Då vet jag att allt föreningsarbete fixas, allt praktisk med inbetalningar, anmälningar, träningstider osv.... Det enda jag behöver göra är att se till att alla lag har en tränare och sen kan man ju görs supermycket via nätet vilket land man än är i, thanx för dagens teknik!
Men det har varit så mycket bättre sen jag skaffade hjälp, Marina som är kassör gör ett superbra jobb och jag skulle aldrig klarat detta utan henne! Sen allt Micke o Cissi gör nu med kläder och allt runtomkring är en sån lättnad att slippa! Även om jag lägger mig i ibland och dom frågar saker så är ansvaret inte på mig längre och det är så skönt! Jag kan hjälpa till när jag behövs bara. Och Fatima har varit världens bästa, särskilt nu på slutet då jag verkligen behövt stöd. Är assorgligt att hon ska åka bort.....

Jag har drivit föreningen mer eller mindre själv nu i snart 4 år och jag börjar ärligt talat känna mig sliten. (Anna och Fatima, ni ska nu inte ta illa upp, ni har gjort massor för föreningen och mig och jag tror ni fattar vad jag menar♥) Skulle vara så himla skönt att få tänka bara på mig själv och bara göra det jag vill utan ett behöva bekymra mig för andra. Det skulle vara fantastiskt skönt att bara få vara en i laget och inget mer! Tänk att som Katja få flytta till en ny stad och hoppa in i ett lag och bara få va cheerleader! Awesome!

Allt känns just nu förvirrat, jobbigt och lite hopplöst. Jag vet ju inte vad jag vill! Känns som att jag aldrig kommer att "växa upp". I den här åldern förväntas man nästan att ha ett fast stabilt jobb, bra ekonomi, helst va förlovad, gift och ha barn oxå.... "

Ja så kändes det härom dagen. Och vilken dag som helst kommer det kännas så igen. Det är så jävla jobbigt att inte veta vad man vill! Det har alltid varit så mer eller mindre under hela mitt liv. Kommer jag någonsin att verkligen veta vad jag vill???




Ps. Är fortfarande förkyld och DET vill jag iaf INTE vara, det vet jag!

Den här dagen har varit både kaos och bra...
Det började med att Bailayz drog från gården i fm, han drar aldrig så jag fattar verkligen inte varför han drog. Vi fick ju ut och leta han då men han fanns ju ingenstans. Vi åkte genom byn, pratade med folk, ropade som galningar men ingen Bailare. Jag ringde polisen utifall någon skulle hitta han och ringa dit. Till slut var jag tvungen att åka eftersom vi hade uppvisning med Funkykidz. Andreas fick va kvar hemma. . Mitt i allt ringer Lina och säger att hallen är bokad för basketmatch så hon står med 10 ungar och har ingenstans att va :S Sen ringer killen i receptionen och berättar att en pappa har blivit helt vansinnig över att ha åkt så långt med sin dotter för att sen behöva åka hem på en gång, han ringde bara för att förbereda mig för att han kanske skulle ringa mig. Riktigt arg hade han varit. Perfekt tänkte jag, han kommer säkert snart ringa.... Men det gjorde han inte.
Sen ringde Eva, shit, dom var ju oxå utan hall såklart... Men dom hittade iaf en tom hall att vara i. Tur! Sen kom jag iaf till kidzen och dom frågade om jag hade hittat min hund. Sen började dom med sin brutala barngrej :P
Barn nr 1: -Min morfar hade en hund som smet från gården, den blev påkörd av grannen och dog".
Barn nr 2: -Har ni skog där du bor?
Jag: Ja.
B2: Finns det vargar där?
Jag: Näe, men björnar.
B2: "Liten tystnad" Han kommer nog att dö.
Barn nr 3: Tror du han kommer att svälta ihjäl i skogen?
Seriöst barn. Have some mercy!

Men sen har resten av dagen varit bra. Kidzen var grymma på scenen! Och så himla gulliga. Blev sen bjuden på middag med Andreas hos Idde o Dessan, mkt trevligt. Hade med mig massa ballonger till barnen, hehe;) Sen har jag kollat på romantisk film, woop woop.